Stolt som en tupp....

Idag hände det! Som han har kämpat, funderat och testat... Det som vanligtvis brukar resultera i magplask på golvet, händer som inte vill flytta framåt, och en liten kropp som bara står på knäna och svajar fram och tillbaka utan att förflyttas 1 enda cm....
Men idag hände det- Neo kröp!! För första gången! Hurra!
Tänk vad stolt man kan bli, antagligen lika stolt som han själv... Nu börjar upptäcksfärden... :)

Glädjetårar

När Neo skrattar blir man så lycklig att man inte kan sätta ord på kärleken man känner... Finns det något jämförbart? Jag torkar mina glädjetårar som grumlar synen och gör allt för att locka fram ett till skratt..
Jag vill ge Neo allt, jag vill fylla hans lilla kropp med så mycket kärlek att det rinner över... Jag vill ta emot honom när han faller, jag vill lyfta upp honom där han inte når, jag vill vira in han i en filt av glädje.. Jag vill känna hans kladdiga små fingrar på mina kinder, lukta på hans nytvättade hår, massera de mjukaste små fötterna, pussa på hans små ögonlock när han sover och viska att han är mitt allt...

(Om jag kunde stanna tiden, så hade jag gjort det just här...)

Dofter....

Ibland (egentligen när som helst) som t ex idag när jag stod och lagade mat, så kom en doft och den fick mig att minnas min farmor! Hon finns med mig fast hon inte finns här längre, och hon har lärt mig så mycket bra i livet. Jag undrar ibland om det är små påminnelser som skickas "från andra sidan".... Liksom att "nu skulle jag behöva ägnas en tanke", i vilket fall som helst så tänker jag på henne och många andra som gått vidare, vare sig man "blir påmind" eller inte.
När jag var liten så var jag livrädd för döden, tanken på den plågade mig stundtals långt in på nätterna. Det fanns inget som kunde trolla bort ångesten som kom med de tankarna...
När jag tänker på döden idag så är den inte lika hemsk, kanske är det bara så enkelt att man går in i nästa fas?
Så tänker jag på morfar som ligger där och tittar på änglarna i sin egen skog, full av liv men ändå så lugn och fridfull....

Hvitt....

Jag har gått loss på inredningen här hemma! När man går och stör sig tillräckligt länge på t ex en paradhylla i "indiskabrunt", så bara måste man måla den vit tillslut! Så ser man ju massa andra saker samtidigt som skulle passa mycket bättre i vitt, och när pensel och färg ändå är framme så är det ju bara att passa på:)
Köpte en tallrikshylla på loppis i lördags också, men den var redan vit så den behövde jag inte måla:) Endast 90kr betalade jag och den fick hedersplats i Neos rum. Nu är det ju inte direkt tallrikar som pryder hyllan, den passar ju perfekt att ställa någon fin bok i, och dessutom dop-presenterna!
Dags för lite dokumentär på SVT play sen godnatt!

Moccamaster!

Idag har jag faktiskt druckit kaffe! Men vad är det för konstigt med det?? Jo, att när jag blev gravid så kunde jag inte dricka kaffe längre, inte ens känna lukten av det! Har försökt några gånger nu efter graviditeten men nej det har inte varit gott alls!
Så en dag började Jonas kaffebryggare krångla och jag satt och bläddrade i senaste numren av Vakre och Drömhem & Trädgård. Där såg jag en ganska snygg kaffebryggare som jag inte helt på allvar menade att Jonas skulle köpa... Men han började läsa om den på nätet och föll för den direkt:) Så i fredags beställdes den och så kom den idag!
Jag blev lite skeptisk när Jonas hällde upp en hel kopp till mig och jag sa att "så här mycket kaffe skulle jag aldrig kunna dricka upp"...
Men koppen blev tom:) Så betyget säger sig självt!
Vi får väl se hur det blir i fortsättningen, kanske blir man en riktig kaffedrickare:)

Happy birthday!

Är det verkligen Fanny och Neo? :)

Idag är det ingen vanlig dag... Nej för idag är det Fannys födelsedag, och Neo har varit på sitt allra första kalas:) Tänk att det är ett helt år sen hon föddes, och att det då var lite mer än 4 månader kvar tills Neo skulle se världen utanför min mage. Fanny var också den första bebisen som Neo träffade när vi kommit hem. Men jag hade så svårt att se Fanny som en bebis då, Neo var ca 3 veckor när vi hälsade på nere hos Fanny och hennes mamma Liza, och Fanny var då ca 4 månader. Han såg så liten ut där de låg bredvid varandra på filten.. Skulle han också bli sådär stor? Ja, det blev han ju, och dubbelt så stor om man tänker på att han nu är 8 månader!
Av Neo fick Fanny en tunika ur KappAhls underbara serie Vintage Stories...
Så fick hon en bok med Tummen! Jag hoppas Fanny fick en fin första födelsedag och att hon tyckte om sina presenter!

Ett konstnärsliv

(Självporträtt av en åldrad Ester Henning)

Igår var det sista chansen att se tavlorna och broderierna gjorda utav Ester Henning, en konstnärinna som kom att spendera nästan hela sitt liv på olika mentalsjukhus ( bl a Säters Sjukhus.) Under tiden 20 september-25 oktober så har man kunnat besöka en av de gamla byggnaderna där avdelning 19B en gång låg, (ett stenkast från avdelning 17A, Esters avdelning). Där har det varit utställning och vi passade på att besöka den 2 gånger! Riktigt intressant är det att se hennes verk och försöka föreställa sig vilket arbete det ligger bakom, och vilket liv hon levt.

(Många timmar måste ha passerat då hon satt med alla sina "fria" broderier)

Kalin!

När jag var liten så kallade min morfar mig för Kalin, minns det med värme då han var en av de snällaste människor jag känt.
När jag fick åka i morfars fina bil så var jag stolt, och jag fick den vita nallen som egentligen skulle ligga bak i fönstret i bilen...
Det tragiska i hans liv var att han var "slav under Kung Alkohol", som senare skulle komma att ta hans liv...
När morfar dog så passade en del av en dikt skriven av Dan Andersson i dödsannonsen, bättre än något annat.

"Jag har supit mäj plakat och lusteligen full,
jag är fromsint och gladlynt och trygg,
omkring mäj susar skogen sitt eviga lull-lull --
och jag ser änglar, där jag ligger på rygg."

Morfars aska spreds ut i skogen i närheten av mammas hem, (mitt barndomshem), och på den mark som ägdes av honom själv. Det känns fint att tänka att det skulle kunna vara morfar som är beskriven i dikten, att han ligger där och ser änglarna...

Tappat tråden....

....verkar det som jag gjort! Men jag tror att man skriver bäst när man känner för att skriva, och på slutet har jag helt enkelt prioriterat andra saker. Sedan kan jag ju inte annat än upprepa det här med tiden, "vart tar den vägen"?? Imorgon är det två veckor sedan vi hade dop för Neo...
Jag börjar känna mig orolig att jag ska vakna en morgon och flera år har passerat, utan att jag hunnit med...
Men jag ska inte klaga, det har hänt så mycket bra de senaste åren, och jag har lärt mig så mycket. Det är ju aldrig roligt att gå igenom svåra saker, men det för ju förhoppningsvis något bra med sig.
Jag träffade rätt personer som fick mig att inse viktiga saker. Jag hade ett toppenjobb där jag lärde mig grunderna och mer i Silversmide och smyckestillverkning, jag kunde äntligen ta det där körkortet. Jag fick en alldeles Egen familj!

(Har aldrig sett så mycket vitsippor som detta år, 2009, när Neo kom till oss.. Men egentligen så tror jag att sen Neo föddes så ser jag världen med andra ögon. Allt som är fint blev plötsligt mycket finare:) )

Glasverandan!

Idag skriver jag det inlägg jag tänkte skriva igår, hur nu det går ihop?? Hade tänkt skriva igår därför att en av mina bästa vänner hade premiär för sin Webb-butik (den här)!! :) Det är nästan farligt vad fina saker man kan köpa hos henne... Köpte en tidig julklapp till svärmor, ( & några till mig själv...) Jag älskar glas, glas i alla former, flaskor, burkar, askar mm, mm.... Köpte därför denna fina flaska (och två till i annan form)...

(Bild lånad av Glasverandan)

Sen köpte jag en underbar glas-knopp, precis vad jag behövde då jag håller på och målar ett nattduksbord just nu, och skulle byta ut just knoppen på den! Ska ta en bild på det när det blir färdigt! Några glas-askar med lock fick också flytta hem till mig:)
Nu är det dags för lite film-mys så, bye bye!

Lycklig!

Har gått som på moln de senaste dagarna... Dopet blev jättelyckat och jag känner mig allmänt tacksam över livet:) Neo var jätteduktig i kyrkan och charmade alla som var där... När vi kom hem till dop-fikat så somnade han ganska omgående, stackarn var väl helt slut:)

Nyvaken och nydöpt

Neo fick många fina presenter och det värmer när man tänker på hur mycket han betyder, inte bara för mig och Jonas, utan för så många andra också.

Hvita rummet

De senaste dagarna har endast handlat om dopet som väntar på Söndag..
Lovade mig själv i ett svagt ögonblick att jag inte skulle stressa, men då måste jag glömt det här med att dagarna går så fort...
Man hinner ju knappt kliva ur sängen, förrän det är dags att lägga sig igen!
Hur ska detta gå?? Nej, så farligt är det väl inte, är bara rädd att jag missar något!
Börjar tröttna på att det luktar hembakat här varje dag nu:) Imorgon ska vi ta tag i städningen i alla fall, så är det bara lite småsaker kvar tills på lördagen!

(Mormors gamla gungstol...)

För att komma bort från dop-planeringen en stund så går jag in i "Hvita rummet" (vårat vita gästrum). Därinne försvinner all stress och annat dumt och jag går in i ett lugn som jag inte ens kan beskriva. Där kan jag sitta i mormors gamla gungstol med ett nummer av Vakre eller Jeanne 'd Arc Living och bara glömma bort tiden:) (Om jag inte får för mig att flytta runt tavlorna eller något annat när jag ändå är där:)) Men just det där rummet, känns som mitt eget, där man kan få vara bland fina saker utan en massa måsten, ett sånt rum borde alla ha:)

(Mitt pyssel med spetsband, pärlor, prismor och gamla nycklar...)

(Här kan man ta en titt ner i "finskrinet :) Spetsar, gamla pärlsmycken och mitt älskade silver-armband med en trollslända, som jag faktiskt tillverkat helt själv) :)

Nu ska jag försöka komma tillbaks till verkligheten igen, och göra lite nytta till, innan jag går och lägger mig! Hej hej!

Hjälp....

Det blev från en dag till en annan bestämt att Neo ska döpas nu på söndag den 11/10. Så knappt en vecka har jag nu alltså på mig att förbereda! :)
Men det känns samtidigt bra att det äntligen blir av...
Idag har jag bakat lite, men mer ska det bli, har lite svårt att bestämma mig för vad bara... :)
På onsdag ska vi träffa prästen och gå igenom hur det ska gå till, spännande!
Har 1000 saker (nästan i alla fall:) ) till att ordna med inför dopet, så vi får se när nästa inlägg kommer...

En sak till, undrar om det var fler än vi som såg på första avsnittet av hemliga svenska rum ikväll...
Vill också ut och utforska hemligheter!!! :)

Dröm sött....

Jag kikar in för några rader och ett godnatt.... Har varit en lång dag, och vi har hunnit med mer än vanligt:) Först åt vi lunch ute med mamma/mormor, sedan åkte vi hem och vinkade av Jonas/pappa som skulle iväg och jobba, efter det kom pappa/morfar och mina småbröder/Neos morbröder förbi en snabbis.
Innan de hade gått så kom kusin Sandra hit och vi fikade.
Sedan kom min syster, och vi tog en promenad ner till "stan" med dem, tittade in hos Sandra och sen hem med en sovande Neo i vagnen:)
Nu måste jag skynda mig upp, älsklingarna har redan lagt sig!
Godnatt och sov så gott!

Vardagslyx....

Några saker som jag skulle vilja göra för mig själv, när tiden tillåter:)

* Läsa en bok
* Gå på bio
* Ta ett bad
* Köpa nya växter (när det är dags för pelargonerna att gå i ide)

( Jag kan titta på dessa underverk i evigheter)

Fynden....

Det är inte morfars gamla byxor.... :)

"Riktiga" gubb-byxor! :) I like!

För att hålla sig till stilen så har Neo ett par till:)

Lilla stackarn, får klä sig som en gammal gubbe:)

Men leka det får han trots allt:)

Denna fina speldosa fick också följa med hem!

Några rader....

Hinner inte skriva så mycket som jag skulle vilja, men ibland räcker det med ett litet inlägg tycker jag:) Håller på och skriver annat just nu dessutom, för att komma ihåg i framtiden så skriver jag lite om tankarna och minnena från graviditeten och förlossningen... Lite "före, under och efter".

Kan nog vara kul att ha kvar då minnet sviker...
Vi tog en snabbvända ut i skogen idag, känns nästan som ett sätt att "ladda batterierna", får alltid ny energi av det:)
Nu ska jag fortsätta mitt andra skrivande, bye bye!

( Förra årets, dags att göra nya....)

Fyndat...

Idag har jag, Neo och kusin Sandra varit på barnloppis, oj vilka fynd man kan göra. Helt ärligt så trodde jag bara att det skulle vara skräp (urtvättade kläder och jättegamla leksaker). Visst det är mycket skräp också, men massa bra saker också.
Hittade en Gå stol åt Neo som vi länge letat efter, två par "gubb-byxor" med hängslor, såå söta, och dessutom helt NYA, för 40 och 50kr, och en speldosa för 30kr som även den var oanvänd.
Nu är jag fast:), nu är det inte bara vanliga loppisar som gäller, nu måste man ju gå på barnloppisar också, varför köpa nytt dyrt, när man kan köpa nytt billigt?
Bilder kommer sen...

zzzzZZZ

Råkade visst somna med Neo! :) Vi tog ett bad och sen skulle han sova, men jag var visst lika trött... Vad konstigt det blir ibland, kan inte sovit mer än en halvtimme, men det känns som det gått ett helt dygn! Undrar varför det blir så?
Nu ska jag se CSI med Jonas istället för att sitta här!:) BYE!

Dopklänning & Trattkantareller....

....har denna dag mestadels handlat om! Jag går och planerar lite dop, om det nu blir av eller inte vet jag inte än, men om, så är det ju en fördel om klänning mm är klart.

Så jag sydde om den lite i armarna då den var ganska liten (eller har Neo blivit stor!?:))
Så har jag letat efter något fint band att dekorera klänningen med.. Vägrar ha ett blankt blått sidenband! Först hade jag en idé om att ha spetsband i gammal stil, men jag tror att jag hittade något som passade ännu bättre!

Tycker den är så fin, tänk att någon sytt den för hand, för över 65 år sedan

Här är banden jag föll för

Har aldrig sett så mycket svamp som idag...

Nu ska jag stänga ner och vänta på att CSI börjar, det mesta av trattisarna fick åka ut på en plåt på altanen... Vet inte hur många kg jag har släpat hem! Jag hatar att inte ta reda på dem på en gång, men jag orkar inte nu!!! De klarar sig nog till imorgon... :)

Natti natti!

På schemat

Idag ska vi till Borlänge, jag och Neo ska hälsa på svärmor/farmor, och Jonas ska få jobba några timmar! Synd att man inte får "lön" förrän imorgon, annars hade man kunnat ta en liten sväng till Lavendel & Romantik, och kanske till Daniels gårdsbutik (som kanske inte ens har öppet idag?). Men iofs så är det å andra sidan kanske lite tur att man inte fått några pengar än, det är ju så lätt att de försvinner bara man kliver in i en butik av den sorten... :)
Jag får hålla i plånboken och bläddra i senaste numret av Jeanne ´d arc Living istället, där kan man ju få inspiration så det räcker och blir över!
Man har ju inte direkt pengar upp över öronen när man är mammaledig.... Tur att det är näst in till gratis att pyssla i alla fall. Av prismor, pärlor, gamla nycklar, spetsband mm kan man faktiskt göra fina saker:) & nu när det är höst så är ju träden fulla av rönnbär och kastanjer, och i skogen finns massor att hämta när man ska dekorera utanför dörren:)
Nu ska jag skynda mig ner till Mig & Alice, hade kommit in små bokstäver från Miljögården igen, och jag behöver ett E! (Billiga är de också, tror jag betalade 10kr styck sist!)
Ha en fin dag!

Dop eller inte....

....det är frågan! Jag hade från början inte ens tänkt tanken på att Neo skulle döpas, men nu börjar jag få lite panik för att vi inte döpt honom! Jag har ju själv inte riktigt den traditionen i min familj (jag döptes när jag var 5år). Men eftersom både jag och Jonas är döpta så känns det ändå som det rätta...
Till saken hör även att jag idag har fått tag på en 65år gammal dopklänning, så den skulle verkligen vara kul att få använda...

(Bilden lånad från Goole)

Nu ska vi ha lite mys med film och .... Cheez doodles!! :) Bye

Klockan går....

....och jag har inte alls tid att sitta här, men så här blir det varje kväll... "Ska bara kolla mailen", (+ tradera, alla andras bloggar, aftonbladet, blocket mm....) sen är det helt plötsligt natt och allt annat jag tänkt göra skjuts upp till morgondagen.

Men nu ska jag faktiskt gå och måla, en stor tavelram, vit så klart:)
Så nu blir det inget surfande! Bye bye!

Grattis....

....Manne & Jenny till en underbart söt liten tjej.... Nu börjar livet:)

(Bilden lånad från Google)


& så vill jag gratta våran "lilla" älskling som idag blir 7 månader!



(Ibland vill inte Neo vakna, då kan man t ex fota hans fötter medans man ändå försöker väcka honom:))

Måste sluta....

Jag och Neo har haft en riktig myshelg.... Sovit länge, och busat massor:) Måste ju passa på när pappa är och jobbar:), men imorgon måste vi försöka komma in i rutiner igen. Skulle behöva ta upp de där promenaderna igen, lätt att bli lat har jag märkt....

Imorgon har jag förresten varit "bitfri" i en hel vecka.... Dvs att jag låtit bli att bita på naglarna, hela 7 dagar har jag klarat!
Har bitit på naglarna så länge jag kan minnas, men några dagar innan Neo föddes bestämde jag mig för att på allvar sluta (har försökt med ALLT), och jag klarade det! För första gången i mitt liv:)
Sen vet jag inte vad som hände, tog helt enkelt ett "återfall", och det känns helt omöjligt att sluta när man väl har börjat igen, visste inte vad jag skulle ta mig till.
Tills jag kom på den enkla idén att jag skulle skriva en lapp som Jonas ska fylla i för varje dag,
Måndag:
Tisdag:
Onsdag:
osv...
Hittills har det fungerat faktiskt, jag vill ju inte se att det står på lappen att jag bitit någon av dagarna, för självklart ligger lappen väl synlig! Så känner man sig lite stolt när man tittar på lappen och kan räkna dagar som man låtit bli att bita:) Sen hoppas jag att det ska kännas lite lättare när det börjar bli ett resultat också, nu ser man en liiiiten vit kant längst ut:)

Jag vill ha tillbaka mina naglar!!!

Första gångerna jag vågat visa mina händer....


Nu är det dags att stänga av datorn och krypa ner bredvid älskade lilla Neo ( ibland klarar jag bara inte av att flytta över honom till sin säng, kan inte komma på något mysigare än att ligga brevid honom när han sover.... :)
Godnatt och Sov Gott!

En bild....

säger mer....

än....

1000 ord....

Kort inlägg idag men som sagt, en bild (eller fler) säger mer:)

Varför....

....går tiden så fort?? Det är precis som att sen man blev mamma så går klockan 10 ggr fortare....
Jaja, man försöker hinna med allt så gott det går, men viktigast är ju att man mår bra, och Neo är verkligen solen som lyser och får en att må som allra bäst!
Nu ska vi se lite tv innan det är dags att sova!
Natti natti

Idag....

....är det exakt ett år sedan jag kände de första rörelserna av Neo i min mage:) Minns exakt hur det kändes, jag var på jobbet och hoppade till av förvåning! Efter den här dagen så var det full fart på honom därinne ända tills den dag han kom ut:) På ultraljudet bara någon dag efter första sparkarna, så sa sköterskan att det skulle vara konstigt om jag inte känt nåt, så livlig som bebisen var....

Är så glad....

....för en kompis skull! Fick precis veta att hon är gravid! Som jag har väntat på denna efterlängtade nyhet! Har tänkt så mycket på henne och hoppats, hoppats, hoppats.... Äntligen!!!
Jag önskar henne all lycka och längtar tills vi ses, vill höra allt! :)

Vilken härlig dag....

....det har varit idag! Sol, värme, och svampplockning i skogen! Såna här dagar vill jag aldrig ska ta slut! Bra att man kan turas om att bära "lilla" Neo, blir ganska tungt när man gått en stund.... Men nästa år får han nog börja gå på sina egna ben om han ska följa med:)
Börjar fundera på det här med första skorna, snart är det ju dags att köpa såna.... Han står ju gärna om man hjälper till att hålla i honom nu....

Neos fötter när dom var lite mindre:) Nu har det ju snart gått 4 månader till!

Här är mina första par skor.

En gammal bebis skjorta som min pappa hade när han var liten, kolla in galgen!:)

Nu måste vi gå och sova.... Godnatt och dröm sött!

När?

Kommer jag någonsin att känna att "nu vill jag jobba/plugga igen? Just nu så känns det väldigt långt bort.... Den här tiden som jag varit hemma har varit den bästa i mitt liv, vill aldrig att de här dagarna ska ta slut! Att inte behöva passa tider, att göra precis vad vi vill, när vi vill.

Det här är verkligen en dröm, men en dröm som jag aldrig vill vakna upp från....

Dona nobis pacem....

Dessa ord har för många människor en stor betydelse, så även för mig. Jag har genom "anhörigterapi" stött på de här orden ett flertal gånger, och för varje gång jag läser dem så blir jag varm i hjärtat. Tänk vad de här orden gör för så många människor, varje dag, varje år....
Jag har en stark önskan, men som det står i den här texten: "accept the thing's I cannot change", så måste jag helt enkelt acceptera att jag inte kan göra något åt den saken.
Innan jag förstod det, så var det så mycket svårare, men nu vet jag, att så är det.... Och jag tackar denna text för den insikten.

"Legere et non intelligere neglegere est"

Jag minns....

....när jag var liten, då farmor bodde och arbetade på det som en gång var Sanatoriet Solbacken. För mig är denna tid en av de bästa i min barndom.

Minns hennes lägenhet, liten men mysig. På byrån i hallen stod vackra gamla parfymflaskor i kristall, och på krokarna hängde alla hennes halsband. På balkongen hade hon en askkopp, en sån man trycker på, så liksom snurrar askan ner och försvinner. Ekorrarna tyckte också om att vara på balkongen, de stal toppen på askkoppen en dag...
Minns även att jag tyckte det var lite läskigt att gå ut själv, utanför farmors lägenhet. Långa ekande korridorer och kalla hårda stengolv.. När vi åt middag så gjorde vi det i "Matsalen", för köket hos farmor rymde inte ens ett bord.


Det bästa med Solbacken var alla våra svampställen, och gick man en bit kunde man även hitta både päron- och äppelträd. Den här tiden är förbi, och Solbacken är idag förfallet och avspärrat från allmänheten. Det är svårt att tro att jag en gång sprang omkring där som barn, men minnena av den där tiden är jag glad att jag har kvar....