Kalin!

När jag var liten så kallade min morfar mig för Kalin, minns det med värme då han var en av de snällaste människor jag känt.
När jag fick åka i morfars fina bil så var jag stolt, och jag fick den vita nallen som egentligen skulle ligga bak i fönstret i bilen...
Det tragiska i hans liv var att han var "slav under Kung Alkohol", som senare skulle komma att ta hans liv...
När morfar dog så passade en del av en dikt skriven av Dan Andersson i dödsannonsen, bättre än något annat.

"Jag har supit mäj plakat och lusteligen full,
jag är fromsint och gladlynt och trygg,
omkring mäj susar skogen sitt eviga lull-lull --
och jag ser änglar, där jag ligger på rygg."

Morfars aska spreds ut i skogen i närheten av mammas hem, (mitt barndomshem), och på den mark som ägdes av honom själv. Det känns fint att tänka att det skulle kunna vara morfar som är beskriven i dikten, att han ligger där och ser änglarna...