tisdag 17 november 2009

Glädjetårar

När Neo skrattar blir man så lycklig att man inte kan sätta ord på kärleken man känner... Finns det något jämförbart? Jag torkar mina glädjetårar som grumlar synen och gör allt för att locka fram ett till skratt..
Jag vill ge Neo allt, jag vill fylla hans lilla kropp med så mycket kärlek att det rinner över... Jag vill ta emot honom när han faller, jag vill lyfta upp honom där han inte når, jag vill vira in han i en filt av glädje.. Jag vill känna hans kladdiga små fingrar på mina kinder, lukta på hans nytvättade hår, massera de mjukaste små fötterna, pussa på hans små ögonlock när han sover och viska att han är mitt allt...

(Om jag kunde stanna tiden, så hade jag gjort det just här...)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar