....verkar det som jag gjort! Men jag tror att man skriver bäst när man känner för att skriva, och på slutet har jag helt enkelt prioriterat andra saker. Sedan kan jag ju inte annat än upprepa det här med tiden, "vart tar den vägen"?? Imorgon är det två veckor sedan vi hade dop för Neo...
Jag börjar känna mig orolig att jag ska vakna en morgon och flera år har passerat, utan att jag hunnit med...
Men jag ska inte klaga, det har hänt så mycket bra de senaste åren, och jag har lärt mig så mycket. Det är ju aldrig roligt att gå igenom svåra saker, men det för ju förhoppningsvis något bra med sig.
Jag träffade rätt personer som fick mig att inse viktiga saker. Jag hade ett toppenjobb där jag lärde mig grunderna och mer i Silversmide och smyckestillverkning, jag kunde äntligen ta det där körkortet. Jag fick en alldeles Egen familj!
Jag börjar känna mig orolig att jag ska vakna en morgon och flera år har passerat, utan att jag hunnit med...
Men jag ska inte klaga, det har hänt så mycket bra de senaste åren, och jag har lärt mig så mycket. Det är ju aldrig roligt att gå igenom svåra saker, men det för ju förhoppningsvis något bra med sig.
Jag träffade rätt personer som fick mig att inse viktiga saker. Jag hade ett toppenjobb där jag lärde mig grunderna och mer i Silversmide och smyckestillverkning, jag kunde äntligen ta det där körkortet. Jag fick en alldeles Egen familj!
(Har aldrig sett så mycket vitsippor som detta år, 2009, när Neo kom till oss.. Men egentligen så tror jag att sen Neo föddes så ser jag världen med andra ögon. Allt som är fint blev plötsligt mycket finare:) )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar