Stolt som en tupp....

Idag hände det! Som han har kämpat, funderat och testat... Det som vanligtvis brukar resultera i magplask på golvet, händer som inte vill flytta framåt, och en liten kropp som bara står på knäna och svajar fram och tillbaka utan att förflyttas 1 enda cm....
Men idag hände det- Neo kröp!! För första gången! Hurra!
Tänk vad stolt man kan bli, antagligen lika stolt som han själv... Nu börjar upptäcksfärden... :)

Glädjetårar

När Neo skrattar blir man så lycklig att man inte kan sätta ord på kärleken man känner... Finns det något jämförbart? Jag torkar mina glädjetårar som grumlar synen och gör allt för att locka fram ett till skratt..
Jag vill ge Neo allt, jag vill fylla hans lilla kropp med så mycket kärlek att det rinner över... Jag vill ta emot honom när han faller, jag vill lyfta upp honom där han inte når, jag vill vira in han i en filt av glädje.. Jag vill känna hans kladdiga små fingrar på mina kinder, lukta på hans nytvättade hår, massera de mjukaste små fötterna, pussa på hans små ögonlock när han sover och viska att han är mitt allt...

(Om jag kunde stanna tiden, så hade jag gjort det just här...)

Dofter....

Ibland (egentligen när som helst) som t ex idag när jag stod och lagade mat, så kom en doft och den fick mig att minnas min farmor! Hon finns med mig fast hon inte finns här längre, och hon har lärt mig så mycket bra i livet. Jag undrar ibland om det är små påminnelser som skickas "från andra sidan".... Liksom att "nu skulle jag behöva ägnas en tanke", i vilket fall som helst så tänker jag på henne och många andra som gått vidare, vare sig man "blir påmind" eller inte.
När jag var liten så var jag livrädd för döden, tanken på den plågade mig stundtals långt in på nätterna. Det fanns inget som kunde trolla bort ångesten som kom med de tankarna...
När jag tänker på döden idag så är den inte lika hemsk, kanske är det bara så enkelt att man går in i nästa fas?
Så tänker jag på morfar som ligger där och tittar på änglarna i sin egen skog, full av liv men ändå så lugn och fridfull....

Hvitt....

Jag har gått loss på inredningen här hemma! När man går och stör sig tillräckligt länge på t ex en paradhylla i "indiskabrunt", så bara måste man måla den vit tillslut! Så ser man ju massa andra saker samtidigt som skulle passa mycket bättre i vitt, och när pensel och färg ändå är framme så är det ju bara att passa på:)
Köpte en tallrikshylla på loppis i lördags också, men den var redan vit så den behövde jag inte måla:) Endast 90kr betalade jag och den fick hedersplats i Neos rum. Nu är det ju inte direkt tallrikar som pryder hyllan, den passar ju perfekt att ställa någon fin bok i, och dessutom dop-presenterna!
Dags för lite dokumentär på SVT play sen godnatt!

Moccamaster!

Idag har jag faktiskt druckit kaffe! Men vad är det för konstigt med det?? Jo, att när jag blev gravid så kunde jag inte dricka kaffe längre, inte ens känna lukten av det! Har försökt några gånger nu efter graviditeten men nej det har inte varit gott alls!
Så en dag började Jonas kaffebryggare krångla och jag satt och bläddrade i senaste numren av Vakre och Drömhem & Trädgård. Där såg jag en ganska snygg kaffebryggare som jag inte helt på allvar menade att Jonas skulle köpa... Men han började läsa om den på nätet och föll för den direkt:) Så i fredags beställdes den och så kom den idag!
Jag blev lite skeptisk när Jonas hällde upp en hel kopp till mig och jag sa att "så här mycket kaffe skulle jag aldrig kunna dricka upp"...
Men koppen blev tom:) Så betyget säger sig självt!
Vi får väl se hur det blir i fortsättningen, kanske blir man en riktig kaffedrickare:)